Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förhävde förhävt, pres. förhäver
för·häv·er●alltför mycket framhäva sin egen skicklighet
och t.ex. underskatta slumpens betydelse för viss framgång e.d.
komm.det finns ingen anledning att förhäva sig över segern – motståndarna hade inte sitt bästa lagförhäva sig (över ngn/ngt/SATS)sedan 1541av lågty. sik vorheven ’resa sig upp; bli övermodig’; jfr häva
Subst.:förhävelse