Svensk ordbok 2009, webbversion

förhä´va sig verb förhävde förhävt, pres. förhäver för·häv·er●allt­för mycket fram­häva sin egen skicklighet och t.ex. under­skatta slumpens betydelse för viss fram­gång e.d. komm.det finns ingen an­ledning att förhäva sig över segern – mot­ståndarna hade inte sitt bästa lagförhäva sig (över ngn/ngt/SATS)sedan 1541av lågty. sik vorheven ’resa sig upp; bli över­modig’; jfr häva Subst.:förhävelse